Bioman

Sedan mycket unga barnsben är undertecknad bioman eller -fil kanske det heter. Det hampade sig sålunda att hela Söder på den tiden var fyllt av biografer. Så barnets söndagar följde samma schema. Först söndagskola i Sofia Kyrka, raskt hem på lunch, i krigstidens dagar mest makaronipuddingar och dyl.

Sedan kl ett-bion på Göta Lejon, Lejonungen, Viktoria, eller två andra vars namn jag inte minns längre ner på Folkungagatan.. Pelikan tror jag den ena hette. Utbudet var underbart. Tarzan-filmerna var bäst, Blixt Gordon, Anderssonskan Kalle eller andra snusfurnuftiga pilnerfilmer lyckligjorde min söndag.

Veckopengen räckte till såväl ett som tre-föreställningarna, var den första filmen inte bra så chansande man på nästa. Underbart liv.
På eftermiddagen lekte man i Vitabergsparken. Hade krig med Nytorgarna. Eftersom jag var en utpräglad s.k. pojkflicka fick jag vara med, dock inte i stridernas hetta utan mer omhändertagande sjukvårdspersonal. Kom hem skitig och med gladröda kinder till en kupong-middag.

Och så fortsatte det. Ungdomstiden alltid bio med en öl och räkmacka på Eld i Skägget (Brända Tomten) eller Sturehof efteråt. Jag har gråtit mig igenom alla Doris Day eller Betty Grable-filmerna eller dansat med Fred Astair... älskat med Frank Sinatra eller Henry Fonda, tjusad och lyft till en bättre värld.

På 60-70 talet, när näbbstövlarna och beudinsjalen flyttade mig till en mer engagerad inställning av kulturlivet, blev det mest teater ...alla kompisar och undertecknad var med i fria teatergrupper och vi stog utanför Amerikanska Ambassaden och hade åsikter allt som oftats.

Hur mitt bioval ser ut i dag kan du se i min PRO-dagbok med jämna mellanrum, där jag kommer att recensera aktuella filmer i kraft av mitt ämbete som regissör.

Vifta kraftigt med fanorna till dess.
/Lilje