Dödsannonser
Det har hänt något konstigt med dödsannonser. I min späda ungdom och även åren efter den var dödannonser en seriös historia förstod man. Fast man läste dom aldrig. Tok heller man var ju inne på förlovnings- och brölopsannonsering... fullt sjå... alla man kände skulle gifta sig bevars. Det var på 50-talet... inte tal om lösa förbindelser... gift vid 21 annars nuckstadie. Och sen kom alla babisar i en strid ström... fulltsjå igen.
Sen blev det ett stort hopp till ungarna själva nått bröllopssvängen. Fast 70-talet hade tagit död på den traditionen. I alla fall bland mina vänners barn. Vi var ju så hipp allesammans. Näbbstövlarna klapprade och beduinsjalarna fladdrade för den fria kärlek i fritt fall. Sen började föräldrar med släkt och vänner att samlas i de sälla jaktmarkerna och då blev det dödsannonser att bevaka.
Men nu... som det är... inga kors, inga blommor och duvor i annonserna... men hundar, golfklubbor, kanoter, fotbollar och annan fritidsannonsering. Är inte alldeles säker att 93-åriga Nisse hade tänkt sig fotboll. Fast å andra sidan han bryr sig inte längre. Det som däremot känns extra intressant är att i DN... husorganet mitt... har man nästan slutat med bröllopsannonser men har sida upp och sida ner hela veckan med döingar... fullt sjå igen alltså.
I flera år, ja i princip sedan föräldrarna är borta och man står först i kön s.a.s har de hädangågna annonskamraterna varit födda på 10-20-talet. Sen blev de födda kring 25 och nu på senaste halvåret, TILL MIN STORA BESTÖRTNING, har dom kvalat in på mitt födelseår 1935. Min skapare! 6-7 stycken varje dag... hur ska det här sluta?
Det får ett nytt perpektiv på livet, dags att leva för fullt och bara göra det man tycker är om, inte öda gudsgåvorna på några onödigheter... Bara vin, karlar och dans, lite sång oxå kanske, medan man vilar sig. Det kan ju vara dags när som helst. Har just varit på Hjärt-och Lungräddningskurs och vet att man bara har 3 min på sig att bli igångpumpad... om hjärnan ska fungera efteråt. Men det ska ni veta att här blir det inte några paletter eller teatermasker i min annons inte.
Ett gott hjärta tillönskar jag dig.
/Lilje
Sen blev det ett stort hopp till ungarna själva nått bröllopssvängen. Fast 70-talet hade tagit död på den traditionen. I alla fall bland mina vänners barn. Vi var ju så hipp allesammans. Näbbstövlarna klapprade och beduinsjalarna fladdrade för den fria kärlek i fritt fall. Sen började föräldrar med släkt och vänner att samlas i de sälla jaktmarkerna och då blev det dödsannonser att bevaka.
Men nu... som det är... inga kors, inga blommor och duvor i annonserna... men hundar, golfklubbor, kanoter, fotbollar och annan fritidsannonsering. Är inte alldeles säker att 93-åriga Nisse hade tänkt sig fotboll. Fast å andra sidan han bryr sig inte längre. Det som däremot känns extra intressant är att i DN... husorganet mitt... har man nästan slutat med bröllopsannonser men har sida upp och sida ner hela veckan med döingar... fullt sjå igen alltså.
I flera år, ja i princip sedan föräldrarna är borta och man står först i kön s.a.s har de hädangågna annonskamraterna varit födda på 10-20-talet. Sen blev de födda kring 25 och nu på senaste halvåret, TILL MIN STORA BESTÖRTNING, har dom kvalat in på mitt födelseår 1935. Min skapare! 6-7 stycken varje dag... hur ska det här sluta?
Det får ett nytt perpektiv på livet, dags att leva för fullt och bara göra det man tycker är om, inte öda gudsgåvorna på några onödigheter... Bara vin, karlar och dans, lite sång oxå kanske, medan man vilar sig. Det kan ju vara dags när som helst. Har just varit på Hjärt-och Lungräddningskurs och vet att man bara har 3 min på sig att bli igångpumpad... om hjärnan ska fungera efteråt. Men det ska ni veta att här blir det inte några paletter eller teatermasker i min annons inte.
Ett gott hjärta tillönskar jag dig.
/Lilje
upplagd av Lilje Eriksson
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Startsida