Den ädla konsten att kunna flyga

 Nu i semestertider flyger folk som fågelstreck runt om i världen.
De flesta tycker det är allt från mjaa jaha till underbart.
Personligen sitter jag stadigt fast på pinnen och vägrar lämna ut mig till luftrummet
....men snälla nån vad är du för en fegfis...ha ha ...vågar inte flyga.
Ja håna på du, men det bara blidde så här och det var inte meningen det lovar jag.
 
Allt startade fullständigt extraordinärt...få  har börjat sin flygkarriär så flott som en annan.
Det var på det glada 50-talet och dåvarande makens pluggkompis på Karolinska ..den underbare Sune var den som  stod för premiären.
Ack den gode mannen, var provflygare på SAS samtidigt läsande till läkare och producerande stor familj, tyckte det var dags  för mitt elddop en sen afton ute på Bromma.
Det skulle provflygas en DC 3a eller 6a eller vad det nu var för nuffra,
efter genomgång av motorerna..
Skulle man följa med fick man skriva på ett papper att man gjorde det på egen risk
du ser vilket galant hopp mellan orädd och fegis
 
Det var en svindlande underbar upplevelse
Med hjälp av stege klättrade vi upp i cockpit  och skumpade ut för start
Sune upprepade högt alla moment han kontrollerade...en del skulle göras om...inte en snuddande tankte ens på vad detta kunde innebära för resenären..
oj vad kul det var
Ovanför Drottningholm provade han rodren och maken och jag hängde oss fast i gardinerna..det fanns dyl. på den tiden, medan planet vickade från sida till sida...
oj vad kul det var igen.
Dagen efter var jag adrenalinpumpad och hög som ett hus.
 
Mjaha när gick detta i stå undrar du käre läsare
ja ca 3 år senare när kamraten Kerstin med mor och lilla jag skulle på sen oktobersemester till Mallis på 14 dagar.
allt förlöpte lysande fram till mellanlandningen i München.
Fulltankad som en irländsk pubgäst tuffade planet ut och axade till startfart
tjut och illandes bromsljud...planet vinglade som den pubgäst det var ...
alllt föll ner från hyllor och folk grät och skrek.
vingel vingel som ett skepp i storm ..så stannade det äntligen stod och vickade med nosen mot marken 
 
dödstyst så när på alla räddningsfordon som tog sig ut till oss. Sen lättade applåder för besättningens insats.
Dörrar öppnades och rutschkanor hakades på och  vi svischade ut så galant.
En fantastisk middag och övernattning på hotell, medan nytt plan flögs ner till München, fick kompensera mödorna tyckte bolaget.
Mitt sällskap och jag tyckte bara det var ett äventyr, hinkade lite extra rötjut och sov gott.
 
Dagen därpå...nytt plan men samma besättning
Gissa om det var dödstyst när vi startade 
väl uppe i luften var det matdags...en flygvärdinna for runt och förökte hinna med
Kerstin och jag erbjöd oss att hjälpa till....en kort men lysande karriär som flygvärdinna tog sin början.
Som tack bjöd hon in oss i pentryt på en kopp kaffe.
Det var trångt och vi satt på durken och fikade när kapten kom in för sin kaffepaus.
Då sa dessa löjliga små kvinnomänchor med sina mest insmickrande röster
 
"OHHHHH vad ni var duktiga igår som fick stopp på planet....
vi log hult och tYckte att vi var så gulliga..
 
Då spände han  sina isblå norrbaggeögon i oss och såg grym ut
 
"Ni förstår visst inte alls hur allvarligt dette var".... "Vi fick punktering på ett däck (av två)
nytankade precis om vi skulle lyfta... en vingspets mot asfalten och vi hade blivit en stor brasa.."
 
aha
 
flög sedan ca 5-6 gånger till med småbarn dessutom...allt räddare för varje gång
först hjälpte det med sprit..resan till Island med dubbla drinkar och jag ville ut och köra själv
sen blev det tabletter
SAS vägrar att skjutsa ut sovande resenär i rullstol säger dom, jag har kollar
sen blev det  fler och starkare tabletter ...sombie första semesterdagen och skitskraj sista
 
försening på flygplats ...fler tabletter..vägrar att att gå ombord annars...dubbelsombie
...utskällning av tablettdoktor...slut med "plyga plygplan"
Numera faller jag i gråt bara av att läsa en semesterkatalog
 
Jag är den utlösande faktorn nämligen för en katastrof ...om jag går ombord så skiter det sig
tala om dåliga vibbar av högmod.
 
Så nu åker jag bil och tåg som är mycket farligare och känner mig nöjd och lugn.
 
Häromåret flög jag dock i en liten privathelikopter efter ett bröllop på Utö...
oj vad kul det var
ja visst kan man undra
men ser du jag har inget otalt med helikoptrar..
oj vad kul det var igen
 
 men gör som Sune
säg "nu drar jag ur strykjärnssladden....nu låste jag överlåset...mm" suveränt
man minns och känner sig som en provflygare
FOBIER DE E GREJER DE