Kära Hösten

Kära hösten nu är du här igen och jag blir lycklig bara jag ser dig, nosar på dig och känner dina smekningar mot min kind
..nu är kvinnan inte riktigt som hon ska, säger du, särskilt om du är hösthatare och sommargalning..
 
men min kärlek till hösten har sina skäl och kan bytas ut mot  ÄLSKADE PAPPA
 
Som jag älskade min pappa, jisses det finns ingen sans och reson i den kärleken, för han var en mycket sträng person och inte alltid uppskattad av sin besättning..ja ja en dag ska jag berätta om honom och hans bröder men nu
 
ÅRET ÄR 1942 PÅ HÖSTEN
brinnande krig och pappa chartrad av engelsmännen kämpar sedan 1939 i konvojer över Atlanten
han är kapten i Svenska Handelsflottan, men fartyget är beslagtaget  ..befälet får ta hand om fartyget med ny besättning, den gamla sändes tack och lov hem.
1942 blev fartyget Tisnaren torpederad ..alla klarade sig ...och PAPPA FICK KOMMA HEM
på hösten
barnet nu 6 och halvt år, hade inte sett honom på tre år
alltså en okänd legendomsusad man i uniform som blickat ner på tösen från nattduksbordet
MIN PAPPA FINAST I VÄRLDEN
man skulle kunnat tro att drömmen skulle krackelera när denna svårt stressade man blev verklig
..inte då...han var ännu underbarare än i drömmen
hon får berätta själv
 
....."Pappa har kommit hem. Mamma har sluta gråta. Lite jobbigt är det för hon klänger på honom hela tiden och dom viskar och pussas. Det är svårt att komma emellan.
 
Men vi leker mycket pappa och jag. Han har byggt ett Tomtehus åt mig av en sockerlåda och gjort dörr och fönster och målat den röd med vita knutar. Min pappa kan göra allting. Vi har satt in en dockmöbel åt tomtenissen, så han har något att sitta på.
Jag har börjat skolan och fått en ny cykel STOR så jag kan cykla till skolan i Uppeby varje dag. Det  tar 20 minuter.
När jag ska ge mig iväg går pappa och jag ut med en liten liten kopp gröt till Tomten och ställer in den i huset.  Pappa springer med mig hela vägen ut ur byn och vinkar..."Jag står här när du kommer hem" säger han. Och det gör han.
Vi har fått en tjock bok med fickor av fröken  Wassberg..i fickorna ligger alla bokstäver stora och små.
På kvällen sitter Pappa och jag och bygger ord... de e så svårt så jag blir tokig...
Men mest är vi i snickarboden. Jag har en låda som jag står på och en liten liten hammare och en liten liten såg ..så vi jobbar tillsammans. 
Ibland vilar vi, då håller jag i hans hand och pillar i alla hårstråna, dom kittlar om man drar handen över kinden.
Min pappa har tatueringar överallt..på bröstet ett segelfartyg..som han kan få att röra på sig.
På ena armen ett hjärta, på det andra ett ankare. Blått och rött är det . INGA ANDRA PAPPOR I BYN HAR SÅNT....BARA MIN PAPPA.
Fast på vår tomt står ett jättetält med soldater i ..dom ska skydda oss mot fienden, säger Mamma..
och där finns en gubbe som heter så tjusigt, Ringblom  ...han har också ett hjärta på armen
Det har jag sett för dom står ute och tvättar sig varje dag
.
Pappa har lärt mig köra aktersnurran, han tycker det är bra så jag kan skjutsa mamma om han inte är hemma. Han vet inte om han måste vara med i kriget igen och då ska jag kunna hjälpa mamma.
"Det kan väl inte jag som är så liten".....
"Jo,man kan allting som man verkligen vill" sa han..fast jag vet inte jag,
man kan ju inte sten.
 
Du förstår Höst är för mig
 
Pappa ...få börja skolan och cykeln Rullegull..lyckligare än så blir man väl aldrig mer
 
kram på er alla