Räckmackan

Slog mig häromdagen att man har haft ett enorm tur som föddes 1935.
Att vara 77 tycker väl du, unga människa inte är så tursamt precis, inte långt kvar s.a.s
Men 77 är livat må du tro,
för man har fått nosa på det mesta här i  livet 
och med detta blivit såväl klok som glömsk för misstagen.
 
ADOPTERAD
För min del började det hela med att jag har två föräldrapar
en mor som dog när jag föddes,  far på sjön, där fanns det inte plats för baby precis
ett år på barnhem
åsså hoppsan ny mamma och pappa
till alla adoptivbarn vill jag bara säga, 
lyckostar, efterlängtade, överbeskyddade och sönderälskade.
Tala om bra start i livet.
Flytet fortsatte sedermera med att på 60-talet var man arvsberättigad
till samtliga föräldrar. Ärvde en ö med hus på t.ex, fast det fick syskonen behålla
gamig är jag inte.
 
DAGIS
Ensamt barn skulle få kamrater tyckte den goda modern, fick förunderligt nog
gå i katolskt dagis med nunnor och allt.
Det fanns inget utbud precis 1940, 
Fredvinda hette min nunna. Inget religiöst vad jag kan minnas
annat än att jag gjorde en fin gravsten med blommor och allt i modellera. Men kanske ändå
jag blir lite konstig när jag besöker kloster utomlands, känner mig väldig hemmastadd.
 
SKOLAN
Skolan på den tiden, det var skola det, med orgel, kateder planschställ och pekpinne.
(en dag ska jag berätta om ett halvår i skolan på Runmarö 1942)
Nu gick jag som  söderbo i Sofia folkskola ca 1000 barn i en jättebyggnad och med toaletthus på gården.
det var förenat med fasa eftersom de stora pojkarna lurade i alla hörn för att retas och vilja kladda.
Matbespisning fanns det för Nyckelbarnen, vi andra gick hem till mamma. Jag hade nästan varje dag en kompis med hem. Det är nu 1943 och krig i Europa, maten var därefter. Flyt som vanligt, Pappa som hade styckegods och passagera på sitt fartyg, hade bunkrat ris och massor med fruktkonserver innan kriget bröt ut.
jag och klasskamrater blev alltså uppfödda på rispuddingar av alla sorter och en herrans massa ananas.
  
Efter 4 år var det dags för flickskola, 
 Började alltså i Norrmalms kommunala flickskola och där var det ordning och reda.
djävlar om man var uppkäftig då blev det SÄNKT SEDEBETYG och vem skulle våga sig hem med ett dyl.
VILKET FLYT FLICKSKOLA inga larviga grabbar som störde och gjorde sig märkvärdiga. Nu var det dags
att läras upp till en allmänbildad liten flicka, gångbar som blivande hustru först och främst. 
Konsthistoria, psykologi  var nog flickskolorna ensamma om på den tiden. Det var kul och så spelade alltid avslutningsklassen teater.
Mona Malm och jag t.ex., hon var hör och häpna min älskarinna, själv var jag den danska konstnären Thorvaldsen
Ett mycket udda pjäsval faktiskt av vår svensklärare ,"I Rom" Strindberg med alla roller för män och en kvinnlig till Mona
Skolans faddersystem fanns ända sedan kusin gick där 20 år tidigare.
När vi hamnade i sista klass  7:an, så fick vi ett eget gemensamt
stort vackert rum med bekväma möbler,  dit vi fick gå på rasterna. (tidigare rökte vi som skorstenar vid Johannes kyrkvägg på rasterna).
Inga lärare fick komma in utan att knacka, däremot så var vi tilldelade varsin liten förstaklassare som kunde komma när som helst,
vi tog det på stort allvar.
 
HOBBY
fanns massor att göra  och jag fick pröva på allt. Flyt igen.Blev Sofiaflicka (Idla var konkurrenter)Scout  och folkdansare i Gamla Stan
Dansade balett, spelade piano (hjälp i 10 år, hatade varje minut), 
gick i Dansskola hos Holger Rosenqvist och fick sedan äran att hoppa in som vikarierande partner ibland.
Red med min kusiner. Hunter hette min häst och Salama Bertils, vilka löjlig saker man kommer ihåg.
Teater blev det ganska fort.  På sommarlovet och satte vi upp revyer på Pangets gårdsplan 3 år i rad.
Alla kom.  Pengarna gick till Radiohjälpen , då fick man önska en skiva, jag hade enväldigt valt
"Rumba ur Sorina" , milde kom ihåg det också. (Pappa hade haft kompositören som passagerare på sitt fartyg)
efter tredje året spelades det minsann i radion, fast då var inte jag hemma.
 
 Gänget jag umgicks med som tonåring, gick i Södra Latins gossläroverk och där satte  man upp en seriös pjäs och en revy varje år. Vi hade också en egen lokal att vara i på fritiden. En kille hade fixat en källare (medeltida) på Skeppar Karls Gränd i Gamla Stan. Men bara ana vilket flyt. Vi bjöd ner våra ängsliga föräldrar som trodde att orgier var vardagsmat men vi fick godkänt. Här planerades och jobbades med uppsättningarna som sedan spelade vi i aulan.
Alla kom.  Detta är 51-52-53 långt innan TV kom så folk gick man ur huse för teater i Södra Latin
Inte ens på den tiden ville jag stå på scen men jobbade som regiassistent med hull och hår. Regissörerna
blev senare proffs på teater och TV.
 
Så var det dags att sluta plugget och vad göra sedan? Jag ville pröva in på Scenskolan eller
Konstfack, men då var det slut på flytet för tillfälle.
Mina föräldrar ville att jag ska kulle ha ett jobb och kunna försörja mig, inte bli hemmafru som var på modet på 50:talet. Efter kriget skulle kvinnorna som bekant tillbaka till spisen, fast de skött landet under kriget.
Så det var väl flyt i alla fall kan man säga. 
 
NU gör jag en paus till nästa omgång
som kommer att handla om   KLÄDER, UTBILDNING, JOBB och KÄRLEK kanske