Snurrpipan
Lycklig
är ett 1700-talsord har jag fått höra, användes tydligen inte tidigare..
kanske i stället
förnöjsam,
sorglös,
upprymd,
själaglad,
hänryckt
och ...säll...(så vackert ord)
de täckte kanske bättre hur man kände sig.
Eller hur?
Bra mycket bättre än lycklig....vilket filmstjärneord, rena Hollywood.
Ja du ska inte tro att jag kunde alla dessa ord på rak arm nixumpixum
jag har köpt en bok ..SVENSKA SYNONYMORDBOKEN...väldigt fullödig kan man säga 895 sidor kunskap, men framförallt tung.
Men Snurrpipan står inte
om du legat vaken och funderat på detta egendomliga namn ska du nu få en förklaring.
Vi förflyttar oss till Runmarö och de Öhmanska villorna som det står på ett gammalt vykort. I det största bodde morfar JF, Sanhamnslotsen med sin andra hustru.
I huset nedanför bodde William ävenså han lots och barn i JF:s första äktenskap
Ännu längre ner bodde Fritz, gissa vad ha var ...precis, Sanhamnslots minsann och Williams lillebror.
Tre äldre syskon hade stuckit till Amerikat och blivit kvar där. 90-åriga kusin Hans brukar jag maila till.
Långt senare kom jag till denna släktrika by och bokade raskt in "mobbo Fjitz" som ställföreträdande pappa eftersom min egen var borta årsvis på sjön som kapten i handelsflottan.
Ungen älskade "mobbo Fjitz" ..såklart ..han byggde roddbåtar och fina segelbåtar som alltid vann barnregattan i Sandhamn varje år.
Han kunde laga god mat ... underbar sill som ungen älskade.... Han var stor och tjock
med präktiga kalsongunderställ hela året om..blåbyxor.. kritvit skorta och snusgrå tunn kofta full med brännhål. På huvudet det, som senare kom att kallas Östermalmsmelitta, d.v.s en vit bomullsmäck med nedvikta brätten.
Gud vad han var söt...älskade morbror Fritz.
Ungen hängde som ett plåster på honom från morgon till kväll..hjälpte till, kanske man kunde kalla det, men mest var det filosofiska spörsmål som tex.
- Mamma säger att man ska spara det roliga till sist...men jag begriper ingenting
hur ska jag kunna städa först och leka sedan?
och andra viktiga frågor.
Med stort allvar diskuterade vi detta och han behandlade mig som en vuxen vän.
Du förstår...vilket underbart liv...inga jämnåriga barn, fanns det i byn men vem behövde det, med en sådan jultomte.
Ibland satt vi i finrummet i stora chesterfieldfåtöljerna i skinn...jag var så liten så fötterna nådde bara ut på dynans kant.
Mellan oss hade vi ett rökbord med kopparskiva..där Fritz hade sin stora tobakslåda och de andra utensilierna som tarvades.
Det var alltid lika intressant att se hur det skulle gå med tobaken..han knorvade in stora tussar och petade och petade... tände på ...knackade ner med tändsticksasken
de tobaksslingor som var på rymmen. Och alltid...alltid var det några som slät sig brinnande och landade på den snusgråa koftan
pssst.. sa de och blev ytterligare ett litet hål.
Han såg rätt maläten ut.
Ja där satt vi och pokulerade och ibland blev det ett glas vinbärssaft och en pilsner
den senare avstod jag alltid ifrån.
Svåra regndagar kom stora familjebibeln fram..inte för högläsning precis.. Fritz var säkert som vi andra ...icke religiös...utan för att jag skulle få gotta mig i alla bilderna.
Det var fest....särskilt mycket gillade jag helvetet och skärselden...det var grejer det.
Fritz lilla halvsyster min mamma Dolly hade inte en susning om denna mediadröm för ett bildhungrigt barn. Tur det..hade blivit tvärstopp.
Så skulle man ut på sjön hela tiden...det tog timmevis att nå ytterskären med morbrors hembyggda idiotsäkra båt och Archimedessnurran, 5 knop evt.
Jag satt längst fram i fören och släpade benen i vattnet så det blev bara 3 knop antagligen...flytväst PAH vilket larv..inte då.. fast simma 200 meter kunde man så klart. Dolly var med hon gillade att kobba och hade bakat och fixat föda åt oss.
Så småningom kom man fram till holmen eller kobben som var dagens mål. Kvickt iland, hitta ett bra ställe för solande och matätande... metspö och mask i sjön
morbror fick sätta på masken för jag tyckte så synd om dom..
Stora feta abborrar blev det nästan alltid...dom hade jag däremot ingenting emot att knäcka nacken på...
Dom stacks med fenorna så det så.
Storinspektion av kobbe eller ö skulle också skötas..jag drog runt och kollade efter fågelbon, huggormar, gamla äggskal, fågelskelett och andra dyrbarheter.
Obegripligt att man fick kuta runt över berghällar och stup i sin ensamhet...vad som helst kunde ha hänt utan att de ens visste var jag fanns.
Morbror hade fast schema för hur kobbandet skulle gå till...
Det skulle vara sill och potatis och nubbe och pilsner och bröd och ost....
Potatisen skulle koka i medhaft primuskök..tog tre timmar säkert, i alla fall evigheter.
Barnet landade med sina fynd till detta digra bord...tur att sill var favve.. Morbror tog några knappar i västen...drack alltid i medtaget spetsglas...han ansåg allt annat omöjligt.
Sedan kom---tjingeling ---tjoo-- det bäst av allt PANNKAKSTÅRTA
Dolly hade varit upp i gryningen och gjort pannkakstårta med grädde och drottningsylt mellan varje varv.
OJ OJ OJ du kan känna smaken..
havsluften, solvärmen, höra gluckandet fågelgastandet eller hur...
det kallar jag utflykt.
Hemresan vid middagsdags...sönderbadat barn låg på durken i badrock och sov... sakta puttrade vi hemåt, morbror och mamma tog en extrafika och pratade om att lägga nät på kvällen.
Många år senare fick jag klart för mig att morbrors barn och jag talade inte om samma människa. Han var oerhört sträng och krävande mot sina barn... men med mig fick han var öm och tålmodig..det var ju inte hans uppgift att fostra mig..ungen som for omkring som ett skollat troll och babblade hela tiden, kristnade han till....min lilla Snurrpipa...
När min gossar var små och vi bodde i mellanhuset, (morbror Williams), tittade Fritz in varje dag vid 10-tiden på väg upp till lillasyster Dollys hus ( JF:s..hänger du med).
Där vankades kaffe med hembakat varje dag nämligen.
Men en liten avstickare till Snurrpipan var rutin.
-Hej morbror, du ser pigg ut!
-jo visst..det knallar
-Vill du ha en liten pilleknarkare morbror?
-men är inte det för tidigt
-Äsch inte då
(i spetsglas så klart...varje dag)
Mina gossar gjorde också dagliga besök hos honom och satt som jag hade gjort, i samma fåtöljer och tittade förundrat på när koftan brann.... pokulerade och filosoferade i lugn och ro..
när dom knallade hem hade dom en karamell i handen.
Så varje dag sa morbror efter sin lille hutt
-Jag ska säga dig Snurrpipan...dom kommer inte bara för karamellen.
som om inte jag visste vad hans pratstunder betydde
....man blev förnöjsam och säll...
Morbror blev över 90 år...såg dåligt och hörde ännu sämre..så hela byn fick lyssna till hans nyhetssändningar....tog sin en sväng ner i sjöbacken och in till Snurrpipan.
Man skulle önska varenda unge i världen egen "mobbe Fjitz".
Blåsippa på dig¤
jag önskar alla en mobbe Fjitz
är ett 1700-talsord har jag fått höra, användes tydligen inte tidigare..
kanske i stället
förnöjsam,
sorglös,
upprymd,
själaglad,
hänryckt
och ...säll...(så vackert ord)
de täckte kanske bättre hur man kände sig.
Eller hur?
Bra mycket bättre än lycklig....vilket filmstjärneord, rena Hollywood.
Ja du ska inte tro att jag kunde alla dessa ord på rak arm nixumpixum
jag har köpt en bok ..SVENSKA SYNONYMORDBOKEN...väldigt fullödig kan man säga 895 sidor kunskap, men framförallt tung.
Men Snurrpipan står inte
om du legat vaken och funderat på detta egendomliga namn ska du nu få en förklaring.
Vi förflyttar oss till Runmarö och de Öhmanska villorna som det står på ett gammalt vykort. I det största bodde morfar JF, Sanhamnslotsen med sin andra hustru.
I huset nedanför bodde William ävenså han lots och barn i JF:s första äktenskap
Ännu längre ner bodde Fritz, gissa vad ha var ...precis, Sanhamnslots minsann och Williams lillebror.
Tre äldre syskon hade stuckit till Amerikat och blivit kvar där. 90-åriga kusin Hans brukar jag maila till.
Långt senare kom jag till denna släktrika by och bokade raskt in "mobbo Fjitz" som ställföreträdande pappa eftersom min egen var borta årsvis på sjön som kapten i handelsflottan.
Ungen älskade "mobbo Fjitz" ..såklart ..han byggde roddbåtar och fina segelbåtar som alltid vann barnregattan i Sandhamn varje år.
Han kunde laga god mat ... underbar sill som ungen älskade.... Han var stor och tjock
med präktiga kalsongunderställ hela året om..blåbyxor.. kritvit skorta och snusgrå tunn kofta full med brännhål. På huvudet det, som senare kom att kallas Östermalmsmelitta, d.v.s en vit bomullsmäck med nedvikta brätten.
Gud vad han var söt...älskade morbror Fritz.
Ungen hängde som ett plåster på honom från morgon till kväll..hjälpte till, kanske man kunde kalla det, men mest var det filosofiska spörsmål som tex.
- Mamma säger att man ska spara det roliga till sist...men jag begriper ingenting
hur ska jag kunna städa först och leka sedan?
och andra viktiga frågor.
Med stort allvar diskuterade vi detta och han behandlade mig som en vuxen vän.
Du förstår...vilket underbart liv...inga jämnåriga barn, fanns det i byn men vem behövde det, med en sådan jultomte.
Ibland satt vi i finrummet i stora chesterfieldfåtöljerna i skinn...jag var så liten så fötterna nådde bara ut på dynans kant.
Mellan oss hade vi ett rökbord med kopparskiva..där Fritz hade sin stora tobakslåda och de andra utensilierna som tarvades.
Det var alltid lika intressant att se hur det skulle gå med tobaken..han knorvade in stora tussar och petade och petade... tände på ...knackade ner med tändsticksasken
de tobaksslingor som var på rymmen. Och alltid...alltid var det några som slät sig brinnande och landade på den snusgråa koftan
pssst.. sa de och blev ytterligare ett litet hål.
Han såg rätt maläten ut.
Ja där satt vi och pokulerade och ibland blev det ett glas vinbärssaft och en pilsner
den senare avstod jag alltid ifrån.
Svåra regndagar kom stora familjebibeln fram..inte för högläsning precis.. Fritz var säkert som vi andra ...icke religiös...utan för att jag skulle få gotta mig i alla bilderna.
Det var fest....särskilt mycket gillade jag helvetet och skärselden...det var grejer det.
Fritz lilla halvsyster min mamma Dolly hade inte en susning om denna mediadröm för ett bildhungrigt barn. Tur det..hade blivit tvärstopp.
Så skulle man ut på sjön hela tiden...det tog timmevis att nå ytterskären med morbrors hembyggda idiotsäkra båt och Archimedessnurran, 5 knop evt.
Jag satt längst fram i fören och släpade benen i vattnet så det blev bara 3 knop antagligen...flytväst PAH vilket larv..inte då.. fast simma 200 meter kunde man så klart. Dolly var med hon gillade att kobba och hade bakat och fixat föda åt oss.
Så småningom kom man fram till holmen eller kobben som var dagens mål. Kvickt iland, hitta ett bra ställe för solande och matätande... metspö och mask i sjön
morbror fick sätta på masken för jag tyckte så synd om dom..
Stora feta abborrar blev det nästan alltid...dom hade jag däremot ingenting emot att knäcka nacken på...
Dom stacks med fenorna så det så.
Storinspektion av kobbe eller ö skulle också skötas..jag drog runt och kollade efter fågelbon, huggormar, gamla äggskal, fågelskelett och andra dyrbarheter.
Obegripligt att man fick kuta runt över berghällar och stup i sin ensamhet...vad som helst kunde ha hänt utan att de ens visste var jag fanns.
Morbror hade fast schema för hur kobbandet skulle gå till...
Det skulle vara sill och potatis och nubbe och pilsner och bröd och ost....
Potatisen skulle koka i medhaft primuskök..tog tre timmar säkert, i alla fall evigheter.
Barnet landade med sina fynd till detta digra bord...tur att sill var favve.. Morbror tog några knappar i västen...drack alltid i medtaget spetsglas...han ansåg allt annat omöjligt.
Sedan kom---tjingeling ---tjoo-- det bäst av allt PANNKAKSTÅRTA
Dolly hade varit upp i gryningen och gjort pannkakstårta med grädde och drottningsylt mellan varje varv.
OJ OJ OJ du kan känna smaken..
havsluften, solvärmen, höra gluckandet fågelgastandet eller hur...
det kallar jag utflykt.
Hemresan vid middagsdags...sönderbadat barn låg på durken i badrock och sov... sakta puttrade vi hemåt, morbror och mamma tog en extrafika och pratade om att lägga nät på kvällen.
Många år senare fick jag klart för mig att morbrors barn och jag talade inte om samma människa. Han var oerhört sträng och krävande mot sina barn... men med mig fick han var öm och tålmodig..det var ju inte hans uppgift att fostra mig..ungen som for omkring som ett skollat troll och babblade hela tiden, kristnade han till....min lilla Snurrpipa...
När min gossar var små och vi bodde i mellanhuset, (morbror Williams), tittade Fritz in varje dag vid 10-tiden på väg upp till lillasyster Dollys hus ( JF:s..hänger du med).
Där vankades kaffe med hembakat varje dag nämligen.
Men en liten avstickare till Snurrpipan var rutin.
-Hej morbror, du ser pigg ut!
-jo visst..det knallar
-Vill du ha en liten pilleknarkare morbror?
-men är inte det för tidigt
-Äsch inte då
(i spetsglas så klart...varje dag)
Mina gossar gjorde också dagliga besök hos honom och satt som jag hade gjort, i samma fåtöljer och tittade förundrat på när koftan brann.... pokulerade och filosoferade i lugn och ro..
när dom knallade hem hade dom en karamell i handen.
Så varje dag sa morbror efter sin lille hutt
-Jag ska säga dig Snurrpipan...dom kommer inte bara för karamellen.
som om inte jag visste vad hans pratstunder betydde
....man blev förnöjsam och säll...
Morbror blev över 90 år...såg dåligt och hörde ännu sämre..så hela byn fick lyssna till hans nyhetssändningar....tog sin en sväng ner i sjöbacken och in till Snurrpipan.
Man skulle önska varenda unge i världen egen "mobbe Fjitz".
Blåsippa på dig¤
jag önskar alla en mobbe Fjitz
upplagd av Lilje Eriksson
0 kommentarer
