Nu har de gjort det igen!

Succé alltså, Runmarö Stadsteater eller vad man ska kalla det fantastiska gäng som nu för andra gången erbjudit öbefolkningen sommarens kulturupplevelse. Förra årets föreställning, om en ökänd kärlekshistora, även denna en succé, gav scendamm i näsorna på ensemblen. Berusade av framgången ville alla fortsätta, så Pia Landelius gav sig i kast under vintern med ett nytt manus SMUGGEL, om tre bröder vars livsstilar går tvärt isär, en smugglar och två fångar dessa skärgårdens entrepenörer.

För att sätta färg på intrigen har Pia kryddat med glimtar från Öns religiösa period, dvs missionshuset glansperiod. Min mamma Dolly sa:" att det var där man träffade alla unga herrar". Och unga herrar med kärleksbekymmer är en annan krydda i spelet. Öns kvinnor däremot har bekymmer med att rösta för eller emot motbokens införande.

Ensemblen har haft proffs till hjälp med dekor, musik och inte minst regi. Få bland publiken förstår vilket gigantsikt arbete de lagt ner på sommarens produktion. Även skådespelarna jobbade med dryga läxor och repetitioner i sommarvärmen. Judith Hollanders erfarna regihand har i år fått flera i ensemblen att blomma ut i sina roller. Helt lysande var Monica Ek som Aurora, stor scennärvaro och genomarbetad rollpersonlighet. Göran Lindgren som tullarbrodern Ernfrid och flirtiga Smugglar-Pontus höjde också spelet dit det skulle. Ett stort stöd har ensemblen haft i skönsjungande Bo Talerud och kristliga Lilian Öhrströms beskäftiga rådgivning.

Något som inte nog kan påpekas är hur viktigt det noggranna valet av musik och sånger är för helheten. Här hade man lyckats fullt ut. Kören var strålande och medryckande, särskilt gillades herrarnas fyllekvartett, den satt perfekt med de duktiga flickorna som spelade bekymrade döttrar till festprissepappan. Publiken hängde med i sångerna och höjde nöjestemperaturen flera grader. Danserna däremot hade mått bra av fler repetitioner. Var det några som dansade bra så var det killarna på ön.

Som helhet fungerade spelet, men mer arbete behövs kanske med skådespelarnas scennärvaron och det egna rollarbetet inför nästa produktion. Roligt vore att få med fler barn och ungdomar i ensemblen, det skulle ge underbara sommarminnen för hela familjen som engagerar sig i produktionen. Spelplatsen är ju som den är och inte så mycket att göra åt, Ulf Öhrström har gjort allt som kan göras just nu. Men spelplatsen kan utvidgas till entréer och sortier genom salongen , kanske ytterligare en liten spelplats bak i salongen. Kanske kan historieberättandet göras inte från Ax till Limpa, utan med överraskande infallsvinklar. Överraskningar är det bästa publiken vet och första minuterna efter ouvertyren ger det perfekta tillfället att slå an en oförväntad ton. Ett av mina favorit-trix, där det passar, är att ge en doftupplevelse... oset av kålsoppa och stekt fläsk... nybakat bröd. Kul och sätter personliga doftminnen i brand.

Det ena ger det andra och amatörskådespelare är otroligt nyfikna och hungriga på att lära sig mer, deras stora styrka är engagemanget och glädjen, när de sedan hittar gensvaret bland publiken så växer självförtroendet och förståelsen för detta egendomliga och underbara arbete. Vi kan nog se fram emot många spännande säsonger av Runmarös historia med Runmarö Stadteater.

"Bryt ett ben" som vi på teatern säger
Lillemor Eriksson
www.snurrpipan.blogspot.com innhåller även CV om mitt teaterarbete