Ode till en Bulldog Del 1
Del 1
Antingen har man en hund eller så har man en bulldog, lyder stridsropet för en ägare av denna mycket annorlunda hundras, notera även att, antingen tycker man om trubbnosar eller så avskyr man dem.
Hur blev det då bullisar i vår familj.
Barnet, Snurrpipan du vet, hade sedan skrivkunnighetens intrång i livet, idogt vid varje jul och födelsesdag präntat
HUND på önskelistorna. Inte blev det någon hund inte.
Dolly som hade 3 rum och kök samt 1 barn att sköta under årets 10 månader ansåg detta för betungande, det var dumt av henne, barnet hade behövt en lekkamrat och hon hade mått fint med hundpromenader
För självklart hade dessa sällan skötts av barnet i fråga.
Precis som i alla familjer.
Åren gick och barnet skaffade sig en del andra lekkamrater, manliga sådana gärna.
I första giftet blev barnet med hund, svärfar bankdirektören i Örebro hade bulldog som hobby, vilken lycka.
-Han kommer inte att sörja mig hälften så mycket när jag dör, som han sörjer sina hundar, spådde svärmor
med all rätt
Ibland hade vi två stycken, lyckan var pyramidabel och kärleken var ömsesidig.
En dogg John Bull hade fel på en minisk och skulle opereras, men inte i Örebro bevars utan på Kungliga Veterinärhögskolan. Maken doktorn som även var f.d.vet.kand vid denna trevliga institution ordnade med omsorgen och jag fick nådig tillåtelse att varje dag hälsa på John Bull.
Han bodde i ett kakelklätt bås med ca 20 andra nyopererade kamrater i likadana bås.
Det var inte tillåtet för huttar och massar att hälsa på, så glädjen stod högt i tak när jag kom, alla tjöt och berättade hur eländig tillvaron var och blev då tröstklappade.
Men inte John Bull han vände ryggen åt mig och stack in nosen i bortersta hörnet.
-Här ska inte f-n hälsa på svikaren inte, stick och brinn.
Så småningom var det dags för hemfärd och doktorns ordinationer.
-Han kommer att vara rädd att sätta ner det opererade benet, för att det gör lite ont fortfarande,
så håll i stramt kopplet så att han blir tvungen att sätta ner det.
löd rehabiliteringsprogrammet,
I 20 mil stod han i baksätet och dräglade på mitt huvud och sen var det pusskalas med husse.
Alla flyttade ut till landet, en liten herrgård i Bergsslagen med stort träd på uppfarten, sjötomt och hela tjillevippet som anstår en släktgård.
Runt uppfarten en eleganta syrenhäckar mot insyn.
Detta hade även John Bull klart för sig visade det sig.
Husse gick snällt snigelfartspromenader på tomten och matade sin haltande älskling med lite leverpastej under uppmuntrande
-Du är så duktig du husses lille gosse.
Så en dag stod vi på övre våningen och såg ut genom fönstret hur Bullen stack i väg som ett spjut bort mot skogsbrynet, kom hem efter en stund i raskt språng
men
närmade sig syrenhäcken
drog fint upp det operade bakbenet under magen och haltade hem till leverpastejen.
Sådana är de dessa kreatur, sluga.
Men även lite korkade när det behövs.
Svärmor gjorde naturligtvis egen hundmat, hon var fostrad på en lanthushållskola hon, vi kokade alltså strupar och annat inkrom i stora lass (luktade apa) och blandade detta med knäckebröd och sallad.
Granne i staden var boxern Buster som betraktade sig som Bullisarnas bäste kompis. Det hade hänt att han tittat in och ätit upp resterna i skålarna vilket ingen någonsin glömde.
När skålarna sattes fram försvann kött och bröd på ingen tid alls och som centrufugerat satt salladen runt skålkantern.
färdigätit.
då lutade sig Svärmor fram emot fönstret och sa
-Nej men titta där kommer Buster.
sallad borta på ingen tid det heller
Men Buster hade varit död länge.
En ny Bulldogspojke Bam, import från engelska England, var en pigg och lite feg krabat.
Till gården hörde utarrenderad mark som bl.a innehöll en fin äng nedanför de nu bekanta syrenbuskarna.
Där var arrendatorns nordsvenska Pålle parkerad och smackade gott ängsgräs under kontemplation.
På vägen stod Bam och skällde som en besatt , i dagar dessvärre. Pålle lät sig inte imponeras.
Efter en tid tog Bam ett avgörande beslut och sprang ner på ängen. Pålle rörde inte en min.
så började en tid med skällande på långt håll på ängen.
Avancemang tilltog , springa runt häst och skälla, fast på lite avstånd. Pålle rörde inte en min.
Escalering till springa under och runt häst och skälla. Pålle fnös men tuggade vidare.
Men så en dag , vi hade turen att stå vid köksfönstret och torka disk, väntade den trogne Pålle på sitt rätta tillfälle.
När hundkräket var i precis rätt läge.....så....sviiiiiiiiiiisch flög Bam högt upp i luften och pladask ner på backen
Alla rusade ut och fann en hund med ögon som gick karusell i huvudet och en blå tunga som en slips. Efter ingen stund alls var vi hos veterinären i Nora. Maken i kraft av sitt kunnande inne hos veterinären och jag med svärfar i handen väntandes.
Det tog en stund men så trippade det lite bullisklor i korridoren och där kom Bam som om inget hade hänt.
-Äsch sa veterinären , dom är så tjockskalliga så det klarade sig
jag tog och gjorde honom ren i öronen när han ändå var här.
Leverpastejskalas, blommor och gratulationskort blev dagens lön och Pålle fick frid och ro hela sommaren
Ode nr 2 kommer om ett tag
till dess håll dig fast i mattludden
Antingen har man en hund eller så har man en bulldog, lyder stridsropet för en ägare av denna mycket annorlunda hundras, notera även att, antingen tycker man om trubbnosar eller så avskyr man dem.
Hur blev det då bullisar i vår familj.
Barnet, Snurrpipan du vet, hade sedan skrivkunnighetens intrång i livet, idogt vid varje jul och födelsesdag präntat
HUND på önskelistorna. Inte blev det någon hund inte.
Dolly som hade 3 rum och kök samt 1 barn att sköta under årets 10 månader ansåg detta för betungande, det var dumt av henne, barnet hade behövt en lekkamrat och hon hade mått fint med hundpromenader
För självklart hade dessa sällan skötts av barnet i fråga.
Precis som i alla familjer.
Åren gick och barnet skaffade sig en del andra lekkamrater, manliga sådana gärna.
I första giftet blev barnet med hund, svärfar bankdirektören i Örebro hade bulldog som hobby, vilken lycka.
-Han kommer inte att sörja mig hälften så mycket när jag dör, som han sörjer sina hundar, spådde svärmor
med all rätt
Ibland hade vi två stycken, lyckan var pyramidabel och kärleken var ömsesidig.
En dogg John Bull hade fel på en minisk och skulle opereras, men inte i Örebro bevars utan på Kungliga Veterinärhögskolan. Maken doktorn som även var f.d.vet.kand vid denna trevliga institution ordnade med omsorgen och jag fick nådig tillåtelse att varje dag hälsa på John Bull.
Han bodde i ett kakelklätt bås med ca 20 andra nyopererade kamrater i likadana bås.
Det var inte tillåtet för huttar och massar att hälsa på, så glädjen stod högt i tak när jag kom, alla tjöt och berättade hur eländig tillvaron var och blev då tröstklappade.
Men inte John Bull han vände ryggen åt mig och stack in nosen i bortersta hörnet.
-Här ska inte f-n hälsa på svikaren inte, stick och brinn.
Så småningom var det dags för hemfärd och doktorns ordinationer.
-Han kommer att vara rädd att sätta ner det opererade benet, för att det gör lite ont fortfarande,
så håll i stramt kopplet så att han blir tvungen att sätta ner det.
löd rehabiliteringsprogrammet,
I 20 mil stod han i baksätet och dräglade på mitt huvud och sen var det pusskalas med husse.
Alla flyttade ut till landet, en liten herrgård i Bergsslagen med stort träd på uppfarten, sjötomt och hela tjillevippet som anstår en släktgård.
Runt uppfarten en eleganta syrenhäckar mot insyn.
Detta hade även John Bull klart för sig visade det sig.
Husse gick snällt snigelfartspromenader på tomten och matade sin haltande älskling med lite leverpastej under uppmuntrande
-Du är så duktig du husses lille gosse.
Så en dag stod vi på övre våningen och såg ut genom fönstret hur Bullen stack i väg som ett spjut bort mot skogsbrynet, kom hem efter en stund i raskt språng
men
närmade sig syrenhäcken
drog fint upp det operade bakbenet under magen och haltade hem till leverpastejen.
Sådana är de dessa kreatur, sluga.
Men även lite korkade när det behövs.
Svärmor gjorde naturligtvis egen hundmat, hon var fostrad på en lanthushållskola hon, vi kokade alltså strupar och annat inkrom i stora lass (luktade apa) och blandade detta med knäckebröd och sallad.
Granne i staden var boxern Buster som betraktade sig som Bullisarnas bäste kompis. Det hade hänt att han tittat in och ätit upp resterna i skålarna vilket ingen någonsin glömde.
När skålarna sattes fram försvann kött och bröd på ingen tid alls och som centrufugerat satt salladen runt skålkantern.
färdigätit.
då lutade sig Svärmor fram emot fönstret och sa
-Nej men titta där kommer Buster.
sallad borta på ingen tid det heller
Men Buster hade varit död länge.
En ny Bulldogspojke Bam, import från engelska England, var en pigg och lite feg krabat.
Till gården hörde utarrenderad mark som bl.a innehöll en fin äng nedanför de nu bekanta syrenbuskarna.
Där var arrendatorns nordsvenska Pålle parkerad och smackade gott ängsgräs under kontemplation.
På vägen stod Bam och skällde som en besatt , i dagar dessvärre. Pålle lät sig inte imponeras.
Efter en tid tog Bam ett avgörande beslut och sprang ner på ängen. Pålle rörde inte en min.
så började en tid med skällande på långt håll på ängen.
Avancemang tilltog , springa runt häst och skälla, fast på lite avstånd. Pålle rörde inte en min.
Escalering till springa under och runt häst och skälla. Pålle fnös men tuggade vidare.
Men så en dag , vi hade turen att stå vid köksfönstret och torka disk, väntade den trogne Pålle på sitt rätta tillfälle.
När hundkräket var i precis rätt läge.....så....sviiiiiiiiiiisch flög Bam högt upp i luften och pladask ner på backen
Alla rusade ut och fann en hund med ögon som gick karusell i huvudet och en blå tunga som en slips. Efter ingen stund alls var vi hos veterinären i Nora. Maken i kraft av sitt kunnande inne hos veterinären och jag med svärfar i handen väntandes.
Det tog en stund men så trippade det lite bullisklor i korridoren och där kom Bam som om inget hade hänt.
-Äsch sa veterinären , dom är så tjockskalliga så det klarade sig
jag tog och gjorde honom ren i öronen när han ändå var här.
Leverpastejskalas, blommor och gratulationskort blev dagens lön och Pålle fick frid och ro hela sommaren
Ode nr 2 kommer om ett tag
till dess håll dig fast i mattludden
upplagd av Lilje Eriksson
0 kommentarer
